Bordeaux genom århundradena.

Det första kända folket som förknippas med Burdigala är Bituriges Vivisques. När Rom under det första århundradet före vår tideräkning tog kontroll över Aquitaine integrerades staden i ett enormt handelsnätverk. Burdigala utvecklades till en betydande gallo-romersk stad och blev ett administrativt centrum i Aquitania.

Den romerska staden var större och mer monumental än många föreställer sig när de ser dagens Bordeaux. Här fanns tempel, offentliga byggnader och ett stort amfiteaterkomplex. Resterna av Palais Gallien är fortfarande ett av de tydligaste spåren efter den tiden.

Vinet fanns redan med i berättelsen. Under den romerska perioden odlades vin i regionen och transporterades från hamnen i amforor. Kombinationen av Garonne, en fungerande hamn och romerska handelsvägar skapade ett mönster som skulle återkomma genom hela Bordeauxs historia: staden blev rik när vinet kunde resa.

Det är lätt att romantisera den här epoken som början på Bordeauxs internationella vinrykte, men det verkligt viktiga var infrastrukturen och marknaden. Engelska köpare ville ha vin. Bordeaux hade en stor hamn, tillgång till flodsystemet och ett växande vinland. Fartyg kunde lastas med stora mängder fat och segla mot England.

Engelsmännen kallade ofta de relativt ljusa röda vinerna för claret. Vinet liknade inte nödvändigtvis dagens mörka, koncentrerade Bordeaux. Det viktiga var att namnet Bordeaux började bli förknippat med ursprung, handel och kvalitet på en internationell marknad.

Under flera århundraden skapades privilegier, handelsvanor och ett nät av köpmän som knöt stadens ekonomi till vinexporten. Bordeaux blev inte bara en plats där vin odlades – det blev en maskin för att lagra, sälja, finansiera och skeppa vin.

Médoc var till stora delar ett vått och svårbrukat landskap. Holländsk dräneringsteknik hjälpte till att torrlägga marker och gjorde det möjligt att utveckla jordbruk och vinodling på platser som senare skulle bli världsberömda. De grusryggar som stack upp ur landskapet blev särskilt intressanta för vin.

Holländska aktörer påverkade också hur vin hanterades. Svavel användes för att hjälpa till att hålla fat hygieniska, lagring och transport förbättrades och Bordeaux fick ett allt mer sofistikerat handelssystem.

Under den här perioden började förutsättningarna skapas för Médocs senare dominans. Namn som Lafite, Latour och Margaux skulle så småningom bli symboler för hela regionen – men deras framgång var också beroende av ingenjörskonst, handel och kapital.

Thomas Jefferson besökte Bordeaux 1787 och noterade själv en rangordning av ledande viner. Han var inte ensam om att tänka i sådana kategorier. Köpmän och mäklare behövde förstå vilka egendomar som hade högst status och vilka priser de kunde förvänta sig.

Inför världsutställningen i Paris 1855 ville Napoleon III visa upp Frankrikes främsta produkter. Bordeauxs handelskammare gav vinmäklarna uppdraget att ordna de främsta vinerna. Resultatet blev den klassificering som fortfarande präglar regionens image.

För röda viner skapades fem nivåer, från Premier Cru till Cinquième Cru. Sauternes och Barsac fick en separat klassificering för söta vita viner. Systemet byggde i hög grad på marknadspris och etablerat rykte – vilket gör det till både vin- och handelshistoria.