Året i flaskan.

En varm och torr årgång som på flera sätt för tankarna till 2022, men där balansen och den bevarade fruktsyran framstår som bättre. Ler- och kalkstensjordar visade återigen sin förmåga att hantera värmestress och torka, och regnen i slutet av augusti kom dessutom väl till pass.

På högra stranden inleddes merlotskörden redan i slutet av augusti, medan cabernet sauvignon på vänstra stranden i huvudsak fick sitta kvar till september. Druvorna utvecklades små och koncentrerade med tydlig tanninstruktur. Trots den höga värmen överraskade årgången med en påtaglig friskhet, inte minst tack vare svala nätter.

Skördevolymen blev däremot klart under det normala. Kvalitetsmässigt råder dock stor enighet om att 2025 blev en mycket lyckad årgång.

2024 var ett krävande år i Bordeaux, med en nederbörd som låg mer än 60 procent över det normala. Det höga regntrycket innebar omfattande problem med svampangrepp och ställde stora krav på arbetet ute i vingårdarna.

Sommaren gav vissa perioder av sol och torrare väder, men regnen under september, mitt under skörden, blev särskilt besvärliga för merlot. De producenter som hade möjlighet att genomföra kraftig selektering och gallring lyckades bäst.

Resultatet väntas bli viner med lägre alkohol än under de senaste varma årgångarna, en slankare struktur och tydligare fruktsyra. De bör också vara relativt tillgängliga i sin ungdom. Årgången är ojämn, men väl valda producenter kan ha gjort mycket attraktiva viner.

2023 blev ett år med stora variationer mellan producenter och appellationer. Den milda och torra inledningen på året gav en tidig blomning och potential för en stor skörd. Därefter ökade både värme och nederbörd, vilket skapade betydande tryck från mögelsjukdomar.

Merlot var särskilt utsatt. Det ostadiga vädret ökade även risken för alltför stora och utspädda druvor. Vändningen kom under skördeperioden, från september in i oktober, när solen återvände och gav bättre möjligheter till full mognad.

De producenter som arbetade metodiskt i vingårdarna och genomförde hård selektering kunde skapa mycket bra viner. Skillnaderna mellan egendomarna är dock betydande, vilket gör producentvalet extra viktigt för 2023.

2022 präglades av exceptionell värme, med temperaturer som på vissa håll nådde omkring 42 grader. Trots detta överraskade årgången positivt vid primörprovningarna.

Vinerna visade upp koncentration, djup färg och en förvånansvärt god fruktsyra. Alkoholnivåerna väntas i många fall hamna strax över 14 procent. Cabernet sauvignon hanterade värmen mycket väl, liksom merlot och cabernet franc.

Det intressanta med årgången är att både vänstra och högra stranden generellt lyckades väl. Trots de extrema förhållandena blev druvkvaliteten därför relativt jämn över Bordeaux.

2021 blev en klassisk utmanarårgång där vädret satte producenterna på prov. Vårfrosten följdes av problem med mjöldagg och begränsad solinstrålning, medan regn under skörden ytterligare ökade riskerna.

Vingårdar nära floderna hade en viss fördel eftersom frostskadorna blev mindre omfattande där. Cabernet sauvignon visade sig dessutom mer motståndskraftig än merlot.

Här fick det praktiska vingårdsarbetet stor betydelse. Noggrann selektering, rätt skördetidpunkt och anpassad vinifiering var avgörande för resultatet. Saignée och chaptalisering förekom också mer än normalt.

Skörden landade omkring 20 procent under tioårssnittet. Årgången ger sannolikt mer klassiskt strukturerade och friskare viner än de varmare åren före och efter.

En mild och nederbördsrik vår följdes av en varm sommar och höst, vilket gav 2020 flera likheter med de starka årgångarna 2018 och 2019.

Druvorna blev små och koncentrerade och uppvisade en attraktiv balans mellan syra, frukt och tannin. Samtidigt reducerades skördevolymerna betydligt på vissa håll, i enskilda appellationer med upp till 25 procent, till följd av kombinationen av mögel, torka och värme.

Ler- och kalkstensdominerade jordar visade sig särskilt värdefulla under året. Resultatet är koncentrerade och strukturerade viner med god lagringspotential.

Året inleddes relativt svalt och nederbördsrikt, vilket gav en ojämn blomning. Från mitten av juni stabiliserades förhållandena och värmen bidrog till en jämnare mognad.

Juli, augusti och september blev varma, men regn i september kom vid rätt tidpunkt och gav framför allt cabernet sauvignon möjlighet till en längre och mer balanserad mognad.

Cabernet nådde en fin kombination av socker, syra och tannin, medan merlot utvecklade höga sockernivåer och därmed potential för högre alkohol. Druvorna var mindre än 2018, vilket talar för koncentrerade viner med tydlig frukt, frisk syra och stram struktur.

2018 är en toppårgång. Den blöta vintern och våren skapade visserligen ett betydande hot från mjöldagg, och kraftiga hagelstormar drabbade bland annat Pessac-Léognan, Bourg och Blaye.

Efter den problematiska inledningen vände vädret och sommaren blev varm och torr. Även skördeperioden, från augusti till oktober, bjöd på mycket goda förhållanden utan större problem med röta.

Resultatet blev kraftfulla och koncentrerade viner med stor lagringspotential. Merlot hörde till de druvor som lyckades särskilt väl. För den som söker en rik och generös Bordeauxårgång är 2018 ett mycket starkt val.

2017 blev en av de mer besvärliga årgångarna under det senaste decenniet. Den tidiga knoppningen följdes av omfattande vårfrost, där framför allt delar av högra stranden drabbades hårt.

På vänstra stranden klarade sig Pauillac, St-Estèphe och St-Julien bättre, särskilt vingårdar nära Gironde. De bästa egendomarna lyckades dock även på den östra sidan över förväntan.

Varma dagar och svala nätter gav druvorna möjlighet att behålla sin fruktsyra. Skörden var tidig och cabernet sauvignon klarade sig bättre än merlot.

Vinerna väntas ha en klassisk profil med medelfyllig till fyllig kropp, mogna tanniner och god syra. Skörden minskade med omkring 50 procent, den lägsta nivån sedan 1945.

2016 är en av de stora Bordeauxårgångarna. Trots värme och begränsad nederbörd under sommaren lyckades framför allt äldre stockar med djupa rotsystem hantera förhållandena väl.

Regn i september sänkte temperaturen och de kalla nätterna bidrog till att bevara syran. Vinerna uppvisar därför både hög tanninstruktur och frisk syra tillsammans med rik aromatik.

Skörden blev den största sedan 2006. Årgången har av flera bedömare jämförts med 2010 och har mycket goda förutsättningar för lång lagring.

2015 gav en mer generös och fruktbetonad vinprofil än de mest klassiskt strama årgångarna. Många producenter överraskades positivt av kvaliteten och hade svårt att hitta en direkt motsvarighet till året.

Växtsäsongen påminde inledningsvis om 2005, medan avslutningen hade mer gemensamt med 2009 och 2010.

Kritiker och producenter var överlag mycket positiva, inte minst på högra stranden. En årgång med både charm och koncentration som förtjänar sin femma.

2014 såg länge ut att bli en svag årgång. Den kalla och regniga sommaren skapade stor oro, men väderomslaget från augusti och framför allt under september förändrade situationen.

Den torrare och varmare hösten gav druvorna möjlighet att mogna och hålla sig friska. Cabernet sauvignon, som mognar sent, gynnades särskilt av den sena värmen.

Vänstra stranden hade därmed ett tydligt övertag. Årgången kan beskrivas som en stark trea, med vissa viner som närmar sig fyran.

2013 var en mycket svår årgång och gav en historiskt liten skörd. Våren var kall och regnig, sommaren kom igång sent och augusti präglades av stormigt väder.

Mögel, sjukdomar och röta blev allvarliga problem, och många druvor nådde aldrig full mognad. Noggrann selektering var därför helt avgörande.

Skillnaderna mellan producenter och även mellan enskilda vingårdslägen blev mycket stora. De bästa resultaten uppnåddes där producenten hade möjlighet att lägga stora resurser på vingårdsarbete och druvsortering.

Betygen varierar kraftigt, men tvåan speglar helhetsintrycket.

2012 gav en sen och relativt liten skörd med tydliga kvalitetsskillnader mellan olika områden. Trots detta blev året generellt bättre än 2011.

Högra stranden, särskilt Pomerol och St-Emilion, hade goda förutsättningar och merlot lyckades på sina bästa platser mycket väl. Där kan årgången på vissa håll närma sig fyra.

På Médoc-sidan var Graves bland de bättre områdena. Ett strikt urval av framför allt cabernet sauvignon var viktigt för att nå hög kvalitet.

Året började varmt och torrt och fortsatte så fram till juli. Regnet i juli var efterlängtat, men därefter blev vädret betydligt svalare och augusti var kallare än normalt.

September bjöd till slut på varmt och torrt väder, vilket gav druvorna möjlighet att mogna färdigt. Den begränsade värmen under juli och augusti gav dock tanninrika viner med mindre fruktighet än de stora årgångarna 2009 och 2010.

Noggrant vingårdsarbete, rätt skördetidpunkt och försiktig extraktion kunde ge mycket bra resultat. Kvaliteten är dock tydligt varierande mellan producenter.

2010 hör till de klassiska toppårgångarna. Den torra växtsäsongen gav små druvor med tjocka skal, medan den mycket varma sommaren skapade risk för överdriven alkohol och bristande balans.

De kalla nätterna i augusti och september blev därför avgörande. De hjälpte till att bevara syran och gav vinerna den balans som behövdes.

Merlot drabbades av coulure och skördevolymen minskade på vissa håll med upp till 20 procent. Resultatet påminner om 2009 men har en tydligare syra. 2010 är en årgång för lång lagring.

Nästan idealiska förhållanden under våren följdes av en lång, varm och torr sommar. Regnet i september kom vid rätt tidpunkt, även om den tidigare torkan redan hade reducerat skörden.

Druvorna nådde höga sockernivåer och risken för mycket alkoholrika viner var betydande. Några producenter valde därför att skörda tidigt.

De som väntade belönades däremot med fortsatt varmt väder kombinerat med svala nätter. Resultatet blev en mycket lyckad årgång med stor koncentration och mognad.

2008 hade flera likheter med 2007 men fick en betydligt torrare och soligare juli. Den kalla och regniga blomningsperioden i maj och juni reducerade dock skörden kraftigt.

Mjöldagg blev ett problem under sensommaren och mognaden blev ojämn. Räddningen kom under slutet av september och oktober då varmt och torrt väder gav druvorna en lång avslutande mognadsperiod.

De producenter som hade resurser att arbeta intensivt i vingårdarna och gallra hårt kunde ändå producera viner av god kvalitet.

Den långa växtsäsongen gav goda möjligheter för de odlare som vågade vänta på full mognad. Mjöldagg utgjorde dock ett betydande hot under sommaren.

Noggrann selektering var därför nödvändig. Resultatet väntas bli mörka men relativt lätta viner med en tendens till tidig mognad.

Cabernet sauvignon hade svårare förutsättningar än merlot. Sammantaget är detta en svag trea.

2006 var en ojämn och utmanande årgång. Det skiftande vädret kombinerades med de höga förväntningarna efter den exceptionella årgången 2005.

Den regniga hösten ökade risken för röta och fick många producenter att skörda tidigare än önskat. Där man arbetade med kraftig gallring, lövverkskontroll och skörd i flera omgångar kunde man däremot uppnå betydligt bättre resultat.

2005 är en exceptionell toppårgång. Växtsäsongen var mycket torr från maj till augusti, men regnet i september kom lägligt och följdes av torra vindar inför skörden.

Till skillnad från 2003 drabbades druvorna inte av omfattande värmeskador. Kombinationen av mognad, koncentration och balans gav mycket hög kvalitet.

Årgången är även prismässigt en av de mest betydelsefulla under perioden. Vissa vinmakare har till och med jämfört 2005 med eller placerat den över 1982.

2004 kan betraktas som ett relativt normalt Bordeauxår. Blomningen var jämn och hösten varm, men det begränsade antalet soltimmar gjorde att producenterna behövde arbeta noggrant för att uppnå full mognad.

De som hade tålamod att vänta med cabernetskörden till oktober fick bättre resultat. Vinerna har en klassisk framtoning, med medelfyllig kropp och god balans mellan tannin och fruktsyra.

2003 var en exceptionell och mycket ovanlig årgång. Värmebölja, torka, hagel i Saint-Emilion och till och med mindre tornados skapade extrema förhållanden.

Den varma våren och mycket heta sommaren ledde till rekordtidig mognad och en liten skörd. Tyngre lerjordar hade en klar fördel eftersom de kunde hålla kvar mer vatten.

Vinerna är färgrika och alkoholrika, medan syran generellt är lägre än normalt. Merlot lyckades särskilt bra på högra stranden. På vänstra stranden klarade sig de nordliga kommunerna bättre.

Efter en kylig april kom värmen först i mitten av maj. Därefter blev vädret åter kallt och fuktigt, vilket ledde till ojämn blomning och en begränsad skörd.

Sommaren var sval och nederbördsrik, och i augusti fanns tydliga tecken på röta. Hösten räddade dock mycket av årgången genom torrt, soligt och blåsigt väder.

Den sena skörden gynnade framför allt cabernet sauvignon. Norra Médoc hörde till de områden som lyckades bäst.

En kylig april försenade blomningen och gjorde skördeperioden både sen och osäker. Sommaren växlade mellan varmare och kallare perioder.

September blev regnig och kylig i Médoc, medan Pomerol och St-Emilion fick betydligt bättre förutsättningar med varmt brittsommarväder.

2001 gav bättre viner än 1999 men nådde inte riktigt upp till nivån från 2000. Högra stranden och merlot lyckades bäst.

2000 såg länge ut att kunna utvecklas till en besvärlig årgång, men ett kraftigt högtryck under augusti och september förändrade situationen.

Den stabila avslutningen på växtsäsongen gav druvorna möjlighet att mogna fullt ut. De sent mognande sorterna cabernet sauvignon och cabernet franc utvecklades särskilt väl.

Resultatet blev en klassisk toppårgång med mycket hög kvalitet och betydande lagringspotential.

1999 var varmare än normalt, men mängden solsken var relativt begränsad. Kraftiga regn under skörden ställde därför stora krav på både druvselektering och exakt skördetidpunkt.

St-Emilion och Pomerol klarade förhållandena något bättre än Médoc. Rätt producent och rätt läge är därför viktiga faktorer för årgången.

Regnen i slutet av september och början av oktober påverkade framför allt Médoc och Graves, där vinerna blev mindre koncentrerade än normalt.

På högra stranden blev utfallet bättre eftersom merlot kunde skördas innan regnet slog till. St-Emilion och Pomerol hör därför till årgångens starkare områden.

1997 var en problematisk årgång. Blomningen inleddes tidigt men blev utdragen och ojämn på grund av kyligt och regnigt väder i maj.

Augusti kombinerade mycket hög värme med kraftiga regn, vilket ytterligare komplicerade situationen. Omogna druvor behövde gallras bort för att koncentrera kvaliteten.

Merlot hade de bästa förutsättningarna, men årgången som helhet är svag.

1996 blev en bra årgång, framför allt på vänstra stranden. Médoc producerade cabernetbaserade viner av hög kvalitet med tydlig tanninstruktur.

Den kraftiga garvsyran ger vinerna en klassisk och lagringsduglig profil. St-Emilion och Pomerol gav generellt något lättare viner.

Den varma och torra sommaren skapade mycket goda förutsättningar för 1995. Regnen i september kom vid en gynnsam tidpunkt – efter att de gröna druvorna hade skördats men innan de blå druvorna skulle plockas.

Cabernet sauvignon och cabernet franc hörde till årgångens tydligaste framgångar. Sammantaget en mycket bra årgång.

Regn och kyla under den känsliga skördeperioden gjorde 1994 till ett mer utmanande år. Producenter som valde att skörda relativt tidigt kunde begränsa problemen.

St-Emilion hörde till de områden som klarade situationen något bättre tack vare tidigare skörd. Årgången är överlag medelgod, men producentvariationerna är betydande.

Fram till slutet av augusti var förhållandena relativt gynnsamma, men kraftiga regn under skörden förändrade bilden.

Vinerna blev generellt lättare och utvecklas relativt snabbt. De producenter som hade råd och möjlighet att gallra mycket hårt kunde ändå skapa viner över genomsnittet.

1992 blev en mycket varierande årgång där skördetidpunkten fick stor betydelse. Regnet var omfattande både under sommaren och under själva skörden, och augusti fick upp till tre gånger den normala nederbörden.

Högra stranden, framför allt St-Emilion och Pomerol, klarade förhållandena något bättre än Médoc. Som helhet är årgången svag.

Väderförhållandena gjorde 1991 till en mycket svår årgång. Frost i april påverkade bland annat merlot och de gröna druvorna negativt.

Kyla och fukt under blomningen gav ojämn mognad, och regn under skörden förvärrade situationen ytterligare.

Västra Bordeaux hade något bättre förutsättningar än den östra sidan, men årgången som helhet är svag.

1990 är en klassisk toppårgång. Skörden blev relativt tidig och druvorna var både mogna och koncentrerade.

Den fina balansen mellan fruktsyra och tanniner gav viner med både djup och betydande lagringspotential. På vänstra stranden utmärkte sig framför allt St-Estèphe, Pauillac och St-Julien.

För St-Emilion betraktas 1990 som en klassisk årgång. Sammantaget är detta ett av de starkaste åren i perioden.